Annorlunda dagar....

Pizza till lunch
Rufino som ar till vardags var dirigent och arbetsledare vid bygget av vaxthuset har aven andra talanger. Som att baka pizza till 60 personer i en stor bakugn. Till bade barnens och var gladje hjalptes vi at att hacka, riva,skara och knada deg sa att vi alla fick en ovanlig och mycket god lunch en dag, Hawaipizza!

Efter lunchen delade vi in oss i tva lag och spelade fotboll, Rufino barfota. Det var kul men oerhort jobbigt att springa med magen som en sparrballong och med oss alla som ar ovana vid att springa pa den hoga hojden vi befinner oss pa.

Besok i Quishuarani
Sondag morgon och vi ar bara 3 volontarer i huset da de andra ar ute pa den vandringen jag skrev om tidigare. Vi gar somndruckna upp klockan 04.30 for att besoka en mindre by utanfor Lares med Gerry.
Han har kontakt med en kvinna, Doris, som ar uppvuxen i byn men som nu bor i Cusco. Hon och hennes familj besoker byn regelbundet och samlar in pengar, klader och saker som behovs till skolan.

Med tva jattelika trunkar i bagaget, dar aven Gerry fick sitta for att vi skulle fa plats..., gav vi oss ivag i en taxi till Calca dar vi skulle byta till en annan taxi for att till sist bli upplockade av byns skolbuss. Men det visade sig att skolbussen var trasig och det fanns inte en suck att vi skulle kunna slapa pa var last den sista biten som var 15 minuter med buss. Detta ar bara sa typiskt for Peru, planer och omplanering. Men till slut loser det sig men till priset av att det tar langre tid, mycket langre tid...
Vi fick taxichaufforen att kora oss anda fram. Totalt var resan pa 4h och de sista timmarna var jag arligt talat livradd. Vi akte pa serpentinvagar, grus, dar bakhjulen slappte i kurvorna...

Val framme fick vi traffa byns president. Personvald pa tva ar av byns invanare. Med barn tror jag de var ca 100 personer.
Vi blev bjudna till hans hus dar det vankades lunch. Nyfangad fisk, potatis och...givetvis lackerheten marsvin. Rummet vi satt i var rokfyllt trots att det hade en skorsten pa taket och man kan tanka sig att det maste vara valdigt rokigt darinne nar vintern kommer eftersom vi nu hade dorrn vidoppen for att kunna andas.

Vi fick se nar de vuxna packade potatissackar pa lamorna for att ta dem fran akerna till vinterforvaringen.
Barnen dansade en dasn for oss till musik fran en barbar bandspelare som lararen holl upp.
Till siste delade vi ut brod, applen och Inkacola till alla under tiden som vi fordelade innehallet i vaskorna.

Tack vare Doris som forklarade att vi tyckte var chauffor korde for fort fick vi en lugnare aterresa och val hemma hade vi turen att tva vandringsdeltagare kommit tillbaka och lagat oss en fortrafflig middag varefter vi stop isang vid nio tiden.

Tiden gar fort...

nu ar det bara 10 dagar kvar for mig har. Just nu kanns det lagom for jag har haft ganska mycket hemlangtan sista tiden.
Det ar  stor skillnad nu efter att vi fatt tillskott i huset med 20 nya volontarer. Har varit svart att fa tid till att skriva och tillgang till PCn. Kravs mer organisation och struktur for att fa saker att fungera. Bara detta med matlagning dar de i en lagenhet ar 12 pers pa en spis...

Forutom att halla lektioner for barnen har vi fortsatt bygga pa vaxthuset och det ar nu bara taket kvar.

I en annan by har vi stadat ut ett klassrum som inte anvants och vi ska mala och gora fint for att barnen aterigen ska kunna genomfora sin skolgang.

Vi har dragit igang verksamheten med att kvinnorna och faktiskt de yngre killarna i byarna, gor handarbeten som de ska salja. De har varit lite besvikna over att mycket av deras saker ar osalda och det ar svart att forklara for dem att de ljusbla och rosa koftarna i vanlig ull inte riktigt ar ratt produkter for turister.

Vi hittade tva sackar med alpacka ull i ett horn som vi startade med att tvatta upp sa att de senare kan spinna garn och sticka ex halsdukar, vantar och sockar av. Vi tror att turisterna hellre lagger en slant pa detta och aven pa de fina sliversmyckena de tillverkar.  Ett annat dilemma ar att de inte har nagra alternativa forsaljningskanaler. De saljer grejerna bara nar det kommer folk till skolan. Vi forsoker fa dem att aka till marknader, ta kontakt med smycke affarer och kanske till och med satta upp en webshop.

Har firas morsdag redan den 13 maj och det ar en mer officiell hogtid har an hemma.. Vi fick vara med nar man bjudit in mammorna till skolan och hade upptradande for dem. Har dansar de mindre barnen en traditionsenlig dans som byborna i de hoga, snokladda bergen dansar med masker for ansiktet.
Efter dansen fick alla kvinnor, aven vi volontarer, konfetti i haret, en ros och gratulationer och applader.

Har kommer lite kort pa bilder fran vardagen

- Utsikt fran sovrumsfonstret, berget Picol som beroende pa vem man fragar ar 4200 eller 4500 m. Ser det fran balkongen nar jag dricker morgonkaffet i solen.

- En av de tva busslinjerna som tar oss in till Cusco. De heter Batman och Rapido. Oftast fylls de till man ar sardiner i en burk, sittandes och staendes. Kostar 0.7 soles vilket ar lite drygt 2 kronor. Oavsettt hur langt man aker med. Smidigt system.

- Pa vag till skolan genom byn Pumamarka. Vagen ar rod jord som dammar oerhort mycket. Allt blir dammigt och det ar ibland svart att andas nar lastbilarna kommer forbi.

- Vi var nagra som gjorde en utflykt till en annan by med lokalbussen och i en dal fick vi se regnbagen pa ett satt jag aldrig skadat innan.

- Har i byn Tipon serverar man som traditionen bjuder, marsvin. Jag avstod...man ser hela djuret pa tallriken och eftersom jag inte ater kott och har haft ett par underbara som husdjur fanns det aldrig pa kartan att en smaka...

- Soppasarna laggs i hogar pa marken eller pa egenbyggda hyllor. Vildhundar och de fattigaste rotar bland soporna innan de hamtas. Svart att se detta...

Vandring till Lares och Machu Picchu, wow....

Mats kom hit och hälsade på för drygt en vecka sedan. Otroligt vad mycket man hinner på en normal arbetsvecka om man fyller den med upplevelser som man inte tidigare gjort.

Första dagarna fick han inte göra många knop eftersom risken är stor att man tar ut sig innan man har vant sig vid höjden. Med tips från mig tog han höjdsjuke piller innan han landade. Något jag inte gjorde....till det kommer rekomendationen att avstå alkohol i två dygn, vila och dricka ca 3 liter vatten om dagen eftersom pillrena gör att man torkar ut.

Eftersom han klarade omställningen galant fick han följa med mig och Gerry till skolan redan andra dagen. Löftet var att han skulle ta det lugnt medans vi jobbade men som alltid här i Peru andras planerna nästan alltid...Därför fick han efter en presentation inför varje klass hålla en lektion i datorkunskap tillsammans med Geryy medans jag klippte gräset. Tror att det blev lite av en chock men samtidigt ett minne for livet. Barnen är som jag tidigare berättat, otroligt vänliga, glada och tacksamma.

Dagen efter ville jag visa honom ett smultronställe som jag inte ville att han missade när han var här. Vi åkte in till centrala Cusco och tog trapporna, många trappsteg...upp till den högsta punkten runt Cusco, Saqsayhuaman, som ofrånkomligen på engelska blir Sexy woman.
På toppen står en jättelik staty av Jesus i vit sten som på kvällarna är upplyst och det blir lite halleluja stämning att se den nerifrån stan.

Efter klättringen letade vi oss fram till en uteservering som bjöd på vidunderlig utsikt och varsinn öl. Har blir man lätt sittande och filosoferar i ett par timmar innan man tar sig ner igen.

Höjdpunkten för veckan var en vandring som vi sett fram emot, ett alternativ till Inkaleden som vi ville göra eftersom vi anmält oss så sent till Peruresan. Antalet personer på Inkaleden ar begränsat till 500 pers per dag.
Eftersom alla andra volontärer redan gått Lares trek eller Inkaleden fick Mats och jag en egen guide, Sergio, till ett högre pris men som bara skulle ta hand om oss. Inget vi blev ledsna över eftersom det var en fantastisk upplevelse att få vandra i tystnad genom fantastiska vyer, bara vi två och guiden. Framför oss gick vår kock tillsammans med en man som hade hand om hästarna och mulorna som bar packningen vi inte själva bar pa ryggen.
Otrolig lyx att få vandra och komma fram till en camp som redan var färdiguppställd och med mat redan förberedd...

Vi utgick fran en ort, Urubamba som ligger pa 3300m höjd varefter vi gick ca 8km, uppför, hela tiden uppför, till Huyo Pampa på 4075m höjd. Det är inte mojligt att i ord beskriva hur vacker denna totalt 22,5 km långa vandring var. Hoppas en del av bilderna kan återge en del.

Vi väcktes med te medans vi fortfarande låg i sovsäckarna och tittade ut över bergen. Här vandrade våra hästar och mulor tillsammans med Lamor och får.

Under dagens vandring, som fortsatte uppåt, uppåt, nådde vi maxhöjden vid passet på 4650m, wow vilken vy!! Wow konstaterade vi var det mest använda ordet under den här 3 dagars vandringen.

På vägen ner passerade vi ett antal laguner och vi hade turen, kanske för att vi vandrade under tystnad, att se 3 olika kolibrier, ett hårigt fyrfota djur som är en typ stor grå ekorre, Montane Viscoche och två olika slags falkar. Ingen kondor eller puma dock...

Natt nummer två skulle vi ligga på en fridfull slätt strax efter en mindre by, men det visade sig att det var en analkande marknad dagen efter och fullastade lastbilar med färgglada bybor och saker kom farandes på vägen bara några få meter fran tältet. Men det var bara ännu en inressant upplevelse att lägga pa minnet.

Vi hade en otrolig tur med vädret, inte en regndroppe! Vi fick dock möjlighet att känna på lite vatten vid sista anhalten som var ett par varma källor som den inhemska befolkningen glatt badade i. Badkläder är inget som ingår i deras garderober så det var många som badade fullt påklädda, med kjol och blus.
Fick lite känslan av att det var vid Ganges vi var eftersom det var mycket folk och vattnet var gulbrunt. Kändes inte helt frascht men det var skönt att få duscha av sig.

Nu var vandringen slut och vi skulle åka med tåg till byn Aguas Calientes som ar den närmaste byn vid Machu Picchu. Har bor 2000 invånare som samtliga nog jobbar med turisterna som väller in för att se på denna berömda Inkalamning som nu finns på Unescos världsarvslista över kulturarv och ett av världens sju underverk. Resan med tåg, eller rälsbuss var en upplevelse i sig. Med en hastighet av endast 30 till 40 km per timme tog vi oss fram på den enspåriga rälsen mellan bergen. Ännu mer wow utstöttes.

Det var lite svårt att sova på hotellet eftersom tågen kom tätt och precis utanför var hotellfoaje. På andra sidan brusade en älv högljutt, lite skillnad fran de två tidigare nätterna ute i naturen.

Vid sjusnåret mötte Esmeralda, vår privata guide, oss och vi tog oss upp med buss till Machu Picchu. Vi hade valt att inte åka upp för att se soluppgången och det var lite flax for det var en molning morgon.

I drygt 2,5 timme guidade Esmeralda oss runt och berättade på ett mycket intressant sätt om nästan allt som troligen är vart att veta om platsen. Jätteintressant!

Vi hade därefter valt att med ett tillägg på USD 10 få klättra upp på toppen av berget Machu Picchu istället for det berg som nästan alltid visas på bilder av lämningarna, men det heter Huayna Picchu eller Wayna Picchu. Det berg vi klättrade är ännu högre och efter runt 1,5 timme var vi uppe på toppen, svettiga, törstiga men oändligt tacksamma att vi orkat upp för alla trapporna för vyn har uppifrån var..ja, just det WOW. 360 graders vy där allt annat var lägre bergstoppar och en fantastik helikoptervy over Inkalämningarna.

Efter att vi tagit oss tillbaka till byn inhandlades 2 stora flaskor öl som vi sög i oss från en stor klippa ute i forsen. Omringade av de höga bergen och forsen blir det ännu ett oförglomligt minne som ristats in i vara hjärnor.

Trötta svettiga åkte vi sedan tåg och taxi tillbaka till Cusco, en resa som tog dryga 3h och trots att klockan var 22.30 när vi kom hem kunde vi inte låta bli att ställa oss i duschen. Taxichauffören hade öppnat sin sidoruta efter ett par minuters färd så vi luktade förmodligen inget vidare....

Vilka upplevelse vi har i minnet...personligen uppskattade jag vandringen mer an Machu Picchu. Men det är orättvist att ställa dessa upplevelser mot varandra. Båda är wow händelser i mitt liv!

Volontararbetet pa skolan

Pa skolan gar 146 barn fran arskurs 1 till 6. Dartill finns det en kindergarten verksamhet ocksa men den har vi hittills inte varit delaktiga i.

De amnen vi volontarer undervisar i ar engelska, teckning, gymnastik och datorkunskap. Vi planerar lektionerna och genomfor dem sjalva men har ofta hjalp av en larare under lektionerna. Det ar lite frustrerande att inte kunna spraket men efter ett tag kommer man in i att anvanda lexikon vid forberedelserna och forsoka se framfor sig vilka ord och meningar man kan lara sig alternativt skriva upp pa en lapp infor lektionerna.

Upplagget per volontar ar lite olika men oftast har vi 3 lektioner var per dag som vi genomfor parvis. De tider vi inte har lektioner samt en hel dag per vecka hjalper vi till med annat. Just nu ar det bygge av vaxthus som galler.

Svarast tycker jag datorkunskap ar med manga barn, ingen dator eller browser att anvanda for att visa forst och lata eleverna prova. Eftersom det ar manga elever, ofta tva per dator far man efter basta formaga ga runt och visa de som inte vet hur de ska gora.

Men barnen ar talmodiga och vill verkligen forsta sa de hjalper till. Finns undantag i arskurs 6 dar vissa inte vill forsta...men det hor val till alderna att retas med oss.

Till mors dag i maj har vi tankt att barnen ska fa gora morsdag kort med ett foto av dem sjalva som vi volontarer sponsrar. De ska fa skriva korten och gora en fin ram med pressade blommor. Lite kansligt ar det for en del barn bor eller har inga foraldrar. De kanske bor hos sina syskon eller mor eller farforldrar.
Vi far ta hjalp av lararna sa att det inte blir fel nar vi presenterar hela iden.

Vi ar uppe pa skolan fran morgonen till strax efter ett pa dagen. Kan tyckas kort, men man blir valdigt trott av det intesiva arbetet och sen tillkommer ju planeringen infor varje lektion.

Tankvarda skillnader

Vi manniskor ar ju vanedjur och vanjer oss vid nya saker relativt fort. Men har ar nagra saker som jag fortfarande har lite svart att vanja mig vid, trots att jag varit har ett tag nu.

• Anvanda flaskvatten nar jag borstar tanderna och inte skolja ur tandkram fran borsten under kranen
• Sova med 3 till 4 tacken och ha skor inomhus for att det ar kallt och dragit
• Alltid koka eller steka all mat, jag som alskar att ata raa gronsaker...frukt som man skalar ar OK forstass
• Att vattnet i duschen inte har ngt tryck, en stril med varmt, ibland bara kallt vatten och det har hant att jag har schamponerat in haret och vattnet har slutat komma...
• Att alltid slanga allt toapapper i en hink bredvid toaletten,oavsett storlek pa arendet...

Nyttigt att bli pamind om hur bra vi har det i Sverige och att de flesta problem vi har inte ar annat an ilands problem dvs icke problem...

En annan sak som ar en skillnad ar detta med att saker och ting kan behova fa ta tid. Vi ar sa vana vid att tanka, hur kan detta goras fortare eller battre? Med en summa pengar kan vi genomfora forandringar snabbare.

Vi har alla i gruppen, men i olika grader, varit lite frustrerade over att det tar sa lang tid att bygga upp vaxthuset. Hur svart kan det vara....Quick fix ar att med hjalp av bidrag fran oss volontarer hyra en lastbil och flytta pa alla tegelstenar och att hyra en liten gravskopa for att grava upp jorden for grunden. Vi ar sa vana att vilja se resultat!

Vi tog upp det med Selvy, han som varit med att starta hela verksamheten. Lugnt och samlat forklarade han det som han formodligen maste forklara for varje ny grupp av volontarer.
Jo, det ar frustrerande, och jo visst skulle vi kunna gora sa att vi med er ekonomiska hjalp kommer fortare fram men...
Allt vi gor inom verksamheten maste ske tillsammans med den by dar skolan ligger. Tanken ar att de ska vara delaktiga i arbetet for att sedan oberoende av volontarverksamheten, kunna klara sig sjalva och bygga egna vaxthus.
Darfar ar det rent av viktigt att det tar den tid det tar att genomfora projektet tillsammans med dem.
Just nu haller de pa att avsluta mycket arbete pa akrarna och darfor har de inte mojlighet att hjalp till sa mycket per dag eller vecka.

Vi har pratat en hel del inom gruppen om detta och forstaelsen har val borjat landa vilket enormt arbete Jane och Selvy lagt ned pa att genomfora alla dessa mirakel i byn och pa skolan tillsammans med byborna. Det ar en process sommaste fa ta tid.

Igar var vi och besokte en annan by som ar nagot mindre an Pumamarka, den heter Quilla Huata. Har har man inom verksamheten arbetat 2 ar med att bygga upp en skola for arskurs 1 till 3 och med ett hus som anvands for att kvinnorna i byn ska gora hantverk som sedan saljs.

Ni som har last tidigare EDB-Guide volontarers bloggar kommer kanske ihag Martin som beskrev hur han hjalpte till att bygga upp ett hus fran grunden at en kvinna med manga barn vars hus hade rasat. Det huset star i den har byn och jag ska fota det vid nasta besok sa att han och ni andra kan fa se det helt klart.

Just nu har vi inget pagaende program i Quilla Huata men vi passade pa att handla handarbete av kvinnorna for att ge ett bidrag. Julkort..., halsdukar,halsband mm bytte agare.

Utflykt till Sacret Valley

Vi har mojlighet att som grupp aka ivag pa ett antal utflykter, den har helgen gick den till en av de mest kanda Inkaruinerna (mest kand ar naturligtvis Machu Picchu)

Vi startade med att aka buss till en by som heter Chinchero, en by med historia sedan Inkatiden, de kallade den for byn dar regnbagen foddes. I byn finns annu en av de kyrkor som spanjorerna forstorde genom att bygga en kolonial kyrka ovanpa den existerande. Den anvands fortfarande av byborna runt omkring, bla till brollop dar traditionen lyder att alla gaster kommer dansandes och spelandes hela vagen fran byn till kyrkan for cermonien.



Utanfor kyrkan hade byborna forsaljning av diverse tyger , instrument mm och en man spelade glatt tillsammans med tva av vara volontarer som han bjod in att delta.



Omgardat av bergen star vi har pa en ang med tron dar inkahovdingen satt tillsammans med drottningen och hade en underbar utsikt, rakt mot de heliga bergen. Har ar den familj fran Canada som bor i samma vaning som jag. De ska vara ute och resa totalt ett ar till olika platser, fantastisk familj!

Langs med berget finns de typiska terasserna for odlingar. Aven om det fanns mycket guld under dessa tider var den rikaste den som hade storst slakt och darmed mest odlad mark. De odlade bl a olika potatissorter pa olika hojd och en liten sort man odlade hogst kunde med speciell metod halla sig i upp till 15 ar....Efter att man tagit upp den la man ut den pa angen coh darefter trampade man ur fukten ur den och lat den ligga att torka i solen. Vi fick se och halla ett par potatisar som konserverats med liknande teknik och de ar som sma stenar. Nar man val vill anvanda potatisen laggs den i vatten, ex i en soppa. Fascinerande!

Vi besokte ett par kvinnor som visade tekniken hur man fargar ullen fran alpacan (ser ut lite som en langharig lama) som anvands vid vavning till de typiskt farggranna tyger fran Peru. For den purpurroda fargen anvvands djur som lever pa en kaktus. Man krossar dem och far purpur farg, blandar den med lime och far en mer orangegul nyans. Naturligtvis var vi valkomna att handla efterat...

Efter en storslagen buffelunch pa ett hotell i Urumba akte vi vidare till hojdpunkten Ollantaytambo dar en av de storsta bevarade inka ruinerna finns. Detta ar den enda plats dar det fortfarande bor folk i de kvarvarande bevarade husen. Det finns sa otroligt mycket intressant att beskriva nar det galler Inka tiden...skulle kunna fylla 10 sidor, latt...Men forutom att de kunde sammanfoga stenar med okand teknkisk som stod emot jordbavningarna, bygga geniala vatten kanaler for sina odlingar, odla pa hog hojd och konserva mat i stenbyggnade som anvandes som kylskap (syns uppe pa mitten av berget), halla reda pa arstiderna med finurliga kalendrad, sa hade man ett regler for hur man skulle leva som jag tycker ar varda att namna.
Stjal inte, ljug inte och ...var inte lat! Det var dodsstraff pa att inte folja dessa regler.

Vi besokte ocksa ett lokalt bryggeri dar man fortfarande tillverkar ol fran majs. Erkanner att jag inte tyckte det var nagot vidare...men det var kul att spela deras spel Sappo (groda) dar det gallde att fa sa manga poang som mojligt genom att kasta guldmynt i olika hal, flest poang fick man om myntet hamnade i grodans mun. Forloraren betalade olrundan...

Efter att ha sovit pa hotell i Pisaq akte vi hogst upp i bergen och gick 3h nedfor berget och passerade ytterligare ruiner och terasser.




Pa torget varvades frukt och gronsaker till salu mest for lokalbefolkningen med en otrolig mangd varor (tyger, trojor, vaskor, skor...) mer for oss turister.