Första dagarna fick han inte göra många knop eftersom risken är stor att man tar ut sig innan man har vant sig vid höjden. Med tips från mig tog han höjdsjuke piller innan han landade. Något jag inte gjorde....till det kommer rekomendationen att avstå alkohol i två dygn, vila och dricka ca 3 liter vatten om dagen eftersom pillrena gör att man torkar ut.
Eftersom han klarade omställningen galant fick han följa med mig och Gerry till skolan redan andra dagen. Löftet var att han skulle ta det lugnt medans vi jobbade men som alltid här i Peru andras planerna nästan alltid...Därför fick han efter en presentation inför varje klass hålla en lektion i datorkunskap tillsammans med Geryy medans jag klippte gräset. Tror att det blev lite av en chock men samtidigt ett minne for livet. Barnen är som jag tidigare berättat, otroligt vänliga, glada och tacksamma.
Dagen efter ville jag visa honom ett smultronställe som jag inte ville att han missade när han var här. Vi åkte in till centrala Cusco och tog trapporna, många trappsteg...upp till den högsta punkten runt Cusco, Saqsayhuaman, som ofrånkomligen på engelska blir Sexy woman.
På toppen står en jättelik staty av Jesus i vit sten som på kvällarna är upplyst och det blir lite halleluja stämning att se den nerifrån stan.
Efter klättringen letade vi oss fram till en uteservering som bjöd på vidunderlig utsikt och varsinn öl. Har blir man lätt sittande och filosoferar i ett par timmar innan man tar sig ner igen.
Höjdpunkten för veckan var en vandring som vi sett fram emot, ett alternativ till Inkaleden som vi ville göra eftersom vi anmält oss så sent till Peruresan. Antalet personer på Inkaleden ar begränsat till 500 pers per dag.
Eftersom alla andra volontärer redan gått Lares trek eller Inkaleden fick Mats och jag en egen guide, Sergio, till ett högre pris men som bara skulle ta hand om oss. Inget vi blev ledsna över eftersom det var en fantastisk upplevelse att få vandra i tystnad genom fantastiska vyer, bara vi två och guiden. Framför oss gick vår kock tillsammans med en man som hade hand om hästarna och mulorna som bar packningen vi inte själva bar pa ryggen.
Otrolig lyx att få vandra och komma fram till en camp som redan var färdiguppställd och med mat redan förberedd...
Vi utgick fran en ort, Urubamba som ligger pa 3300m höjd varefter vi gick ca 8km, uppför, hela tiden uppför, till Huyo Pampa på 4075m höjd. Det är inte mojligt att i ord beskriva hur vacker denna totalt 22,5 km långa vandring var. Hoppas en del av bilderna kan återge en del.
Vi väcktes med te medans vi fortfarande låg i sovsäckarna och tittade ut över bergen. Här vandrade våra hästar och mulor tillsammans med Lamor och får.
Under dagens vandring, som fortsatte uppåt, uppåt, nådde vi maxhöjden vid passet på 4650m, wow vilken vy!! Wow konstaterade vi var det mest använda ordet under den här 3 dagars vandringen.
Natt nummer två skulle vi ligga på en fridfull slätt strax efter en mindre by, men det visade sig att det var en analkande marknad dagen efter och fullastade lastbilar med färgglada bybor och saker kom farandes på vägen bara några få meter fran tältet. Men det var bara ännu en inressant upplevelse att lägga pa minnet.
Vi hade en otrolig tur med vädret, inte en regndroppe! Vi fick dock möjlighet att känna på lite vatten vid sista anhalten som var ett par varma källor som den inhemska befolkningen glatt badade i. Badkläder är inget som ingår i deras garderober så det var många som badade fullt påklädda, med kjol och blus.
Fick lite känslan av att det var vid Ganges vi var eftersom det var mycket folk och vattnet var gulbrunt. Kändes inte helt frascht men det var skönt att få duscha av sig.
Nu var vandringen slut och vi skulle åka med tåg till byn Aguas Calientes som ar den närmaste byn vid Machu Picchu. Har bor 2000 invånare som samtliga nog jobbar med turisterna som väller in för att se på denna berömda Inkalamning som nu finns på Unescos världsarvslista över kulturarv och ett av världens sju underverk. Resan med tåg, eller rälsbuss var en upplevelse i sig. Med en hastighet av endast 30 till 40 km per timme tog vi oss fram på den enspåriga rälsen mellan bergen. Ännu mer wow utstöttes.
Det var lite svårt att sova på hotellet eftersom tågen kom tätt och precis utanför var hotellfoaje. På andra sidan brusade en älv högljutt, lite skillnad fran de två tidigare nätterna ute i naturen.
Vid sjusnåret mötte Esmeralda, vår privata guide, oss och vi tog oss upp med buss till Machu Picchu. Vi hade valt att inte åka upp för att se soluppgången och det var lite flax for det var en molning morgon.
I drygt 2,5 timme guidade Esmeralda oss runt och berättade på ett mycket intressant sätt om nästan allt som troligen är vart att veta om platsen. Jätteintressant!
Vi hade därefter valt att med ett tillägg på USD 10 få klättra upp på toppen av berget Machu Picchu istället for det berg som nästan alltid visas på bilder av lämningarna, men det heter Huayna Picchu eller Wayna Picchu. Det berg vi klättrade är ännu högre och efter runt 1,5 timme var vi uppe på toppen, svettiga, törstiga men oändligt tacksamma att vi orkat upp för alla trapporna för vyn har uppifrån var..ja, just det WOW. 360 graders vy där allt annat var lägre bergstoppar och en fantastik helikoptervy over Inkalämningarna.
Efter att vi tagit oss tillbaka till byn inhandlades 2 stora flaskor öl som vi sög i oss från en stor klippa ute i forsen. Omringade av de höga bergen och forsen blir det ännu ett oförglomligt minne som ristats in i vara hjärnor.
Trötta svettiga åkte vi sedan tåg och taxi tillbaka till Cusco, en resa som tog dryga 3h och trots att klockan var 22.30 när vi kom hem kunde vi inte låta bli att ställa oss i duschen. Taxichauffören hade öppnat sin sidoruta efter ett par minuters färd så vi luktade förmodligen inget vidare....
Vilka upplevelse vi har i minnet...personligen uppskattade jag vandringen mer an Machu Picchu. Men det är orättvist att ställa dessa upplevelser mot varandra. Båda är wow händelser i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar