Tiden gar fort...

nu ar det bara 10 dagar kvar for mig har. Just nu kanns det lagom for jag har haft ganska mycket hemlangtan sista tiden.
Det ar  stor skillnad nu efter att vi fatt tillskott i huset med 20 nya volontarer. Har varit svart att fa tid till att skriva och tillgang till PCn. Kravs mer organisation och struktur for att fa saker att fungera. Bara detta med matlagning dar de i en lagenhet ar 12 pers pa en spis...

Forutom att halla lektioner for barnen har vi fortsatt bygga pa vaxthuset och det ar nu bara taket kvar.

I en annan by har vi stadat ut ett klassrum som inte anvants och vi ska mala och gora fint for att barnen aterigen ska kunna genomfora sin skolgang.

Vi har dragit igang verksamheten med att kvinnorna och faktiskt de yngre killarna i byarna, gor handarbeten som de ska salja. De har varit lite besvikna over att mycket av deras saker ar osalda och det ar svart att forklara for dem att de ljusbla och rosa koftarna i vanlig ull inte riktigt ar ratt produkter for turister.

Vi hittade tva sackar med alpacka ull i ett horn som vi startade med att tvatta upp sa att de senare kan spinna garn och sticka ex halsdukar, vantar och sockar av. Vi tror att turisterna hellre lagger en slant pa detta och aven pa de fina sliversmyckena de tillverkar.  Ett annat dilemma ar att de inte har nagra alternativa forsaljningskanaler. De saljer grejerna bara nar det kommer folk till skolan. Vi forsoker fa dem att aka till marknader, ta kontakt med smycke affarer och kanske till och med satta upp en webshop.

Har firas morsdag redan den 13 maj och det ar en mer officiell hogtid har an hemma.. Vi fick vara med nar man bjudit in mammorna till skolan och hade upptradande for dem. Har dansar de mindre barnen en traditionsenlig dans som byborna i de hoga, snokladda bergen dansar med masker for ansiktet.
Efter dansen fick alla kvinnor, aven vi volontarer, konfetti i haret, en ros och gratulationer och applader.

Har kommer lite kort pa bilder fran vardagen

- Utsikt fran sovrumsfonstret, berget Picol som beroende pa vem man fragar ar 4200 eller 4500 m. Ser det fran balkongen nar jag dricker morgonkaffet i solen.

- En av de tva busslinjerna som tar oss in till Cusco. De heter Batman och Rapido. Oftast fylls de till man ar sardiner i en burk, sittandes och staendes. Kostar 0.7 soles vilket ar lite drygt 2 kronor. Oavsettt hur langt man aker med. Smidigt system.

- Pa vag till skolan genom byn Pumamarka. Vagen ar rod jord som dammar oerhort mycket. Allt blir dammigt och det ar ibland svart att andas nar lastbilarna kommer forbi.

- Vi var nagra som gjorde en utflykt till en annan by med lokalbussen och i en dal fick vi se regnbagen pa ett satt jag aldrig skadat innan.

- Har i byn Tipon serverar man som traditionen bjuder, marsvin. Jag avstod...man ser hela djuret pa tallriken och eftersom jag inte ater kott och har haft ett par underbara som husdjur fanns det aldrig pa kartan att en smaka...

- Soppasarna laggs i hogar pa marken eller pa egenbyggda hyllor. Vildhundar och de fattigaste rotar bland soporna innan de hamtas. Svart att se detta...