Rufino som ar till vardags var dirigent och arbetsledare vid bygget av vaxthuset har aven andra talanger. Som att baka pizza till 60 personer i en stor bakugn. Till bade barnens och var gladje hjalptes vi at att hacka, riva,skara och knada deg sa att vi alla fick en ovanlig och mycket god lunch en dag, Hawaipizza!
Efter lunchen delade vi in oss i tva lag och spelade fotboll, Rufino barfota. Det var kul men oerhort jobbigt att springa med magen som en sparrballong och med oss alla som ar ovana vid att springa pa den hoga hojden vi befinner oss pa.
Sondag morgon och vi ar bara 3 volontarer i huset da de andra ar ute pa den vandringen jag skrev om tidigare. Vi gar somndruckna upp klockan 04.30 for att besoka en mindre by utanfor Lares med Gerry.
Han har kontakt med en kvinna, Doris, som ar uppvuxen i byn men som nu bor i Cusco. Hon och hennes familj besoker byn regelbundet och samlar in pengar, klader och saker som behovs till skolan.
Med tva jattelika trunkar i bagaget, dar aven Gerry fick sitta for att vi skulle fa plats..., gav vi oss ivag i en taxi till Calca dar vi skulle byta till en annan taxi for att till sist bli upplockade av byns skolbuss. Men det visade sig att skolbussen var trasig och det fanns inte en suck att vi skulle kunna slapa pa var last den sista biten som var 15 minuter med buss. Detta ar bara sa typiskt for Peru, planer och omplanering. Men till slut loser det sig men till priset av att det tar langre tid, mycket langre tid...
Vi fick taxichaufforen att kora oss anda fram. Totalt var resan pa 4h och de sista timmarna var jag arligt talat livradd. Vi akte pa serpentinvagar, grus, dar bakhjulen slappte i kurvorna...
Val framme fick vi traffa byns president. Personvald pa tva ar av byns invanare. Med barn tror jag de var ca 100 personer.
Vi blev bjudna till hans hus dar det vankades lunch. Nyfangad fisk, potatis och...givetvis lackerheten marsvin. Rummet vi satt i var rokfyllt trots att det hade en skorsten pa taket och man kan tanka sig att det maste vara valdigt rokigt darinne nar vintern kommer eftersom vi nu hade dorrn vidoppen for att kunna andas.
Barnen dansade en dasn for oss till musik fran en barbar bandspelare som lararen holl upp.
Till siste delade vi ut brod, applen och Inkacola till alla under tiden som vi fordelade innehallet i vaskorna.
Tack vare Doris som forklarade att vi tyckte var chauffor korde for fort fick vi en lugnare aterresa och val hemma hade vi turen att tva vandringsdeltagare kommit tillbaka och lagat oss en fortrafflig middag varefter vi stop isang vid nio tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar