Annorlunda dagar....

Pizza till lunch
Rufino som ar till vardags var dirigent och arbetsledare vid bygget av vaxthuset har aven andra talanger. Som att baka pizza till 60 personer i en stor bakugn. Till bade barnens och var gladje hjalptes vi at att hacka, riva,skara och knada deg sa att vi alla fick en ovanlig och mycket god lunch en dag, Hawaipizza!

Efter lunchen delade vi in oss i tva lag och spelade fotboll, Rufino barfota. Det var kul men oerhort jobbigt att springa med magen som en sparrballong och med oss alla som ar ovana vid att springa pa den hoga hojden vi befinner oss pa.

Besok i Quishuarani
Sondag morgon och vi ar bara 3 volontarer i huset da de andra ar ute pa den vandringen jag skrev om tidigare. Vi gar somndruckna upp klockan 04.30 for att besoka en mindre by utanfor Lares med Gerry.
Han har kontakt med en kvinna, Doris, som ar uppvuxen i byn men som nu bor i Cusco. Hon och hennes familj besoker byn regelbundet och samlar in pengar, klader och saker som behovs till skolan.

Med tva jattelika trunkar i bagaget, dar aven Gerry fick sitta for att vi skulle fa plats..., gav vi oss ivag i en taxi till Calca dar vi skulle byta till en annan taxi for att till sist bli upplockade av byns skolbuss. Men det visade sig att skolbussen var trasig och det fanns inte en suck att vi skulle kunna slapa pa var last den sista biten som var 15 minuter med buss. Detta ar bara sa typiskt for Peru, planer och omplanering. Men till slut loser det sig men till priset av att det tar langre tid, mycket langre tid...
Vi fick taxichaufforen att kora oss anda fram. Totalt var resan pa 4h och de sista timmarna var jag arligt talat livradd. Vi akte pa serpentinvagar, grus, dar bakhjulen slappte i kurvorna...

Val framme fick vi traffa byns president. Personvald pa tva ar av byns invanare. Med barn tror jag de var ca 100 personer.
Vi blev bjudna till hans hus dar det vankades lunch. Nyfangad fisk, potatis och...givetvis lackerheten marsvin. Rummet vi satt i var rokfyllt trots att det hade en skorsten pa taket och man kan tanka sig att det maste vara valdigt rokigt darinne nar vintern kommer eftersom vi nu hade dorrn vidoppen for att kunna andas.

Vi fick se nar de vuxna packade potatissackar pa lamorna for att ta dem fran akerna till vinterforvaringen.
Barnen dansade en dasn for oss till musik fran en barbar bandspelare som lararen holl upp.
Till siste delade vi ut brod, applen och Inkacola till alla under tiden som vi fordelade innehallet i vaskorna.

Tack vare Doris som forklarade att vi tyckte var chauffor korde for fort fick vi en lugnare aterresa och val hemma hade vi turen att tva vandringsdeltagare kommit tillbaka och lagat oss en fortrafflig middag varefter vi stop isang vid nio tiden.

Tiden gar fort...

nu ar det bara 10 dagar kvar for mig har. Just nu kanns det lagom for jag har haft ganska mycket hemlangtan sista tiden.
Det ar  stor skillnad nu efter att vi fatt tillskott i huset med 20 nya volontarer. Har varit svart att fa tid till att skriva och tillgang till PCn. Kravs mer organisation och struktur for att fa saker att fungera. Bara detta med matlagning dar de i en lagenhet ar 12 pers pa en spis...

Forutom att halla lektioner for barnen har vi fortsatt bygga pa vaxthuset och det ar nu bara taket kvar.

I en annan by har vi stadat ut ett klassrum som inte anvants och vi ska mala och gora fint for att barnen aterigen ska kunna genomfora sin skolgang.

Vi har dragit igang verksamheten med att kvinnorna och faktiskt de yngre killarna i byarna, gor handarbeten som de ska salja. De har varit lite besvikna over att mycket av deras saker ar osalda och det ar svart att forklara for dem att de ljusbla och rosa koftarna i vanlig ull inte riktigt ar ratt produkter for turister.

Vi hittade tva sackar med alpacka ull i ett horn som vi startade med att tvatta upp sa att de senare kan spinna garn och sticka ex halsdukar, vantar och sockar av. Vi tror att turisterna hellre lagger en slant pa detta och aven pa de fina sliversmyckena de tillverkar.  Ett annat dilemma ar att de inte har nagra alternativa forsaljningskanaler. De saljer grejerna bara nar det kommer folk till skolan. Vi forsoker fa dem att aka till marknader, ta kontakt med smycke affarer och kanske till och med satta upp en webshop.

Har firas morsdag redan den 13 maj och det ar en mer officiell hogtid har an hemma.. Vi fick vara med nar man bjudit in mammorna till skolan och hade upptradande for dem. Har dansar de mindre barnen en traditionsenlig dans som byborna i de hoga, snokladda bergen dansar med masker for ansiktet.
Efter dansen fick alla kvinnor, aven vi volontarer, konfetti i haret, en ros och gratulationer och applader.

Har kommer lite kort pa bilder fran vardagen

- Utsikt fran sovrumsfonstret, berget Picol som beroende pa vem man fragar ar 4200 eller 4500 m. Ser det fran balkongen nar jag dricker morgonkaffet i solen.

- En av de tva busslinjerna som tar oss in till Cusco. De heter Batman och Rapido. Oftast fylls de till man ar sardiner i en burk, sittandes och staendes. Kostar 0.7 soles vilket ar lite drygt 2 kronor. Oavsettt hur langt man aker med. Smidigt system.

- Pa vag till skolan genom byn Pumamarka. Vagen ar rod jord som dammar oerhort mycket. Allt blir dammigt och det ar ibland svart att andas nar lastbilarna kommer forbi.

- Vi var nagra som gjorde en utflykt till en annan by med lokalbussen och i en dal fick vi se regnbagen pa ett satt jag aldrig skadat innan.

- Har i byn Tipon serverar man som traditionen bjuder, marsvin. Jag avstod...man ser hela djuret pa tallriken och eftersom jag inte ater kott och har haft ett par underbara som husdjur fanns det aldrig pa kartan att en smaka...

- Soppasarna laggs i hogar pa marken eller pa egenbyggda hyllor. Vildhundar och de fattigaste rotar bland soporna innan de hamtas. Svart att se detta...

Vandring till Lares och Machu Picchu, wow....

Mats kom hit och hälsade på för drygt en vecka sedan. Otroligt vad mycket man hinner på en normal arbetsvecka om man fyller den med upplevelser som man inte tidigare gjort.

Första dagarna fick han inte göra många knop eftersom risken är stor att man tar ut sig innan man har vant sig vid höjden. Med tips från mig tog han höjdsjuke piller innan han landade. Något jag inte gjorde....till det kommer rekomendationen att avstå alkohol i två dygn, vila och dricka ca 3 liter vatten om dagen eftersom pillrena gör att man torkar ut.

Eftersom han klarade omställningen galant fick han följa med mig och Gerry till skolan redan andra dagen. Löftet var att han skulle ta det lugnt medans vi jobbade men som alltid här i Peru andras planerna nästan alltid...Därför fick han efter en presentation inför varje klass hålla en lektion i datorkunskap tillsammans med Geryy medans jag klippte gräset. Tror att det blev lite av en chock men samtidigt ett minne for livet. Barnen är som jag tidigare berättat, otroligt vänliga, glada och tacksamma.

Dagen efter ville jag visa honom ett smultronställe som jag inte ville att han missade när han var här. Vi åkte in till centrala Cusco och tog trapporna, många trappsteg...upp till den högsta punkten runt Cusco, Saqsayhuaman, som ofrånkomligen på engelska blir Sexy woman.
På toppen står en jättelik staty av Jesus i vit sten som på kvällarna är upplyst och det blir lite halleluja stämning att se den nerifrån stan.

Efter klättringen letade vi oss fram till en uteservering som bjöd på vidunderlig utsikt och varsinn öl. Har blir man lätt sittande och filosoferar i ett par timmar innan man tar sig ner igen.

Höjdpunkten för veckan var en vandring som vi sett fram emot, ett alternativ till Inkaleden som vi ville göra eftersom vi anmält oss så sent till Peruresan. Antalet personer på Inkaleden ar begränsat till 500 pers per dag.
Eftersom alla andra volontärer redan gått Lares trek eller Inkaleden fick Mats och jag en egen guide, Sergio, till ett högre pris men som bara skulle ta hand om oss. Inget vi blev ledsna över eftersom det var en fantastisk upplevelse att få vandra i tystnad genom fantastiska vyer, bara vi två och guiden. Framför oss gick vår kock tillsammans med en man som hade hand om hästarna och mulorna som bar packningen vi inte själva bar pa ryggen.
Otrolig lyx att få vandra och komma fram till en camp som redan var färdiguppställd och med mat redan förberedd...

Vi utgick fran en ort, Urubamba som ligger pa 3300m höjd varefter vi gick ca 8km, uppför, hela tiden uppför, till Huyo Pampa på 4075m höjd. Det är inte mojligt att i ord beskriva hur vacker denna totalt 22,5 km långa vandring var. Hoppas en del av bilderna kan återge en del.

Vi väcktes med te medans vi fortfarande låg i sovsäckarna och tittade ut över bergen. Här vandrade våra hästar och mulor tillsammans med Lamor och får.

Under dagens vandring, som fortsatte uppåt, uppåt, nådde vi maxhöjden vid passet på 4650m, wow vilken vy!! Wow konstaterade vi var det mest använda ordet under den här 3 dagars vandringen.

På vägen ner passerade vi ett antal laguner och vi hade turen, kanske för att vi vandrade under tystnad, att se 3 olika kolibrier, ett hårigt fyrfota djur som är en typ stor grå ekorre, Montane Viscoche och två olika slags falkar. Ingen kondor eller puma dock...

Natt nummer två skulle vi ligga på en fridfull slätt strax efter en mindre by, men det visade sig att det var en analkande marknad dagen efter och fullastade lastbilar med färgglada bybor och saker kom farandes på vägen bara några få meter fran tältet. Men det var bara ännu en inressant upplevelse att lägga pa minnet.

Vi hade en otrolig tur med vädret, inte en regndroppe! Vi fick dock möjlighet att känna på lite vatten vid sista anhalten som var ett par varma källor som den inhemska befolkningen glatt badade i. Badkläder är inget som ingår i deras garderober så det var många som badade fullt påklädda, med kjol och blus.
Fick lite känslan av att det var vid Ganges vi var eftersom det var mycket folk och vattnet var gulbrunt. Kändes inte helt frascht men det var skönt att få duscha av sig.

Nu var vandringen slut och vi skulle åka med tåg till byn Aguas Calientes som ar den närmaste byn vid Machu Picchu. Har bor 2000 invånare som samtliga nog jobbar med turisterna som väller in för att se på denna berömda Inkalamning som nu finns på Unescos världsarvslista över kulturarv och ett av världens sju underverk. Resan med tåg, eller rälsbuss var en upplevelse i sig. Med en hastighet av endast 30 till 40 km per timme tog vi oss fram på den enspåriga rälsen mellan bergen. Ännu mer wow utstöttes.

Det var lite svårt att sova på hotellet eftersom tågen kom tätt och precis utanför var hotellfoaje. På andra sidan brusade en älv högljutt, lite skillnad fran de två tidigare nätterna ute i naturen.

Vid sjusnåret mötte Esmeralda, vår privata guide, oss och vi tog oss upp med buss till Machu Picchu. Vi hade valt att inte åka upp för att se soluppgången och det var lite flax for det var en molning morgon.

I drygt 2,5 timme guidade Esmeralda oss runt och berättade på ett mycket intressant sätt om nästan allt som troligen är vart att veta om platsen. Jätteintressant!

Vi hade därefter valt att med ett tillägg på USD 10 få klättra upp på toppen av berget Machu Picchu istället for det berg som nästan alltid visas på bilder av lämningarna, men det heter Huayna Picchu eller Wayna Picchu. Det berg vi klättrade är ännu högre och efter runt 1,5 timme var vi uppe på toppen, svettiga, törstiga men oändligt tacksamma att vi orkat upp för alla trapporna för vyn har uppifrån var..ja, just det WOW. 360 graders vy där allt annat var lägre bergstoppar och en fantastik helikoptervy over Inkalämningarna.

Efter att vi tagit oss tillbaka till byn inhandlades 2 stora flaskor öl som vi sög i oss från en stor klippa ute i forsen. Omringade av de höga bergen och forsen blir det ännu ett oförglomligt minne som ristats in i vara hjärnor.

Trötta svettiga åkte vi sedan tåg och taxi tillbaka till Cusco, en resa som tog dryga 3h och trots att klockan var 22.30 när vi kom hem kunde vi inte låta bli att ställa oss i duschen. Taxichauffören hade öppnat sin sidoruta efter ett par minuters färd så vi luktade förmodligen inget vidare....

Vilka upplevelse vi har i minnet...personligen uppskattade jag vandringen mer an Machu Picchu. Men det är orättvist att ställa dessa upplevelser mot varandra. Båda är wow händelser i mitt liv!